Strömavbrott, spridning av smittsamma sjukdomar, skogsbränder och terrorangrepp är bara några av de kriser som kan bli, och har blivit, verklighet i Sverige idag. Att stå förberedd är självklart men hur bra koll har barn och ungdomar krisberedskap? Vi tycker kunskap ska förmedlas redan i skolan. Redan på Mulle-dagis grundmurades mitt intresse för skog och mark. Och nog var det tur att föräldrarna tog med mig och Fredrik på camping och utfärder i skog och mark. För skolan gjorde det inte. Så tycks det tyvärr vara fortfarande. En snabbkoll mot läroplanen och skolverket bekräftar detta. De så kallade friluftsmålen handlar om att på grundläggande nivå över huvud taget vistas utomhus. I en tid då svenska familjer förväntas höja beredskapen, förbereda sig och vara beredda på att självständigt hantera den första veckan vid exempelvis ett omfattande strömavbrott är det viktigare än någonsin att även den yngre generationen lär sig att ta hand om sig. [caption id="attachment_379" align="alignleft" width="1000"]

Min dotter och jag övar lekfullt hemma.[/caption] Scouterna betydde mycket för mig då man under lekfulla former fick en mycket hög friluftsförmåga för sin ålder. Exempelvis fick vi lära oss överlevnad och knappt torra bakom öronen sov vi ute i skärmskydd i december. Att kunna ha det bra i skog och mark, utan bekvämligheter, är en bra grund för att klara en krissituation. Tron på den egna förmågan förjagar fruktan. Under åren samlade jag på mig erfarenheter och sedermera frivillig utbildning inom Försvarsutbildarna och därefter tjänstgöring som jägarsoldat på K4/AJB i Arvidsjaur. Den militära överlevnadsutbildningen, och den militära utbildningen generellt, är mer direkt inriktad mot kris, krig och att ständigt vara beredd på det oförutsedda. [caption id="attachment_381" align="alignleft" width="2000"]

Vi har alltid en Bug out Bag packad hemma.[/caption] Lärdomar och erfarenheter från det militära använder jag så gott som dagligen. Allt ifrån hur jag packar min GoBag och planerar fjällvandringen till hur jag hjälper min familj att preppa inför kris och katastrof. Sist men inte minst har jag med mig en mental inställning att aldrig ge upp och att allt är möjligt bara man har tillräckligt tjockt pannben. Men vad hade hänt om jag inte införskaffat kunskapen på fritiden? Kunskap om klädsel, navigation, ätbara växter och hur man gör upp en eld kommer inte av sig självt och alla föräldrar har inte möjlighet (eller kunskap nog) att själva lära sina barn. Därför tycker jag att grundläggande överlevnadskunskap borde ingå i skolundervisningen. Fokus bör rimligtvis ligga på hur man beter sig om man går vilse, snare än fria kriget bakom fiendens linjer. [caption id="attachment_380" align="alignleft" width="1000"] dsc_0485_blogg_ro%cc%88dastja%cc%88rnan

I fjällen med dotter och sambo.[/caption] Ur mitt perspektiv är det näst intill lika viktigt som att kunna simma och minst lika viktigt som exempelvis musiklektioner eller att spela fotboll på idrotten. Med ökad kunskap och vana om hur man klarar sig i en krissituation eller skog och mark förbereder man sig för flera olika typer av oväntade situationer. Dessutom kan barn och ungdomar själva utveckla sin förmåga om intresset väcks tidigt. Den årliga Krisberedskapsveckan är ett mycket gott initiativ och vi tycker det är utmärkt att foldern ”Om krisen eller kriget kommer” ska skickas ut till alla hushåll. Detta räcker dock inte. Barn och unga behöver öva sig på färdigheter som är till nytta i kris och som förgyller livet i fred. dsc_1344_blogg

I en tid då allt fler barn gärna stannar inomhus vill vi få dem att gå ut. På skoltid. Är du lärare och vill göra skillnad direkt kan du använda dig av material framtaget av Myndigheten för Samhällskydd och Beredskap. Det finns även material från föreningen Skogen i skolan som har i syfte att vänja barn vid skog och mark. //Henrik, medgrundare av Röda Stjärnan